När vardagen utmanar
Ibland tänker jag på hur mycket i min egen vardag som bara fungerar utan att jag egentligen reflekterar över det. Jag tänder en lampa och förväntar mig att den ska lysa, jag öppnar vattenkranen och vet att vattnet går att dricka. Blir någon sjuk finns det vård att söka. Det är lätt att vänja sig vid det man har.
När jag under veckan har läst rapporterna från våra samarbetspartner runt om i världen har jag blivit påmind om hur olika våra livsvillkor kan se ut. För många av de barn vi möter i våra projekt är fattigdom bara en del av den utsatthet de lever i. I flera familjer finns missbruk, våld och andra sociala problem som påverkar barnens vardag.
En mamma i Brasilien bär på samma önskan om att hennes barn ska vara friskt och tryggt som en mamma här i Sverige. Ett barn, oavsett var i världen det föds, behöver bli sett, få leka och få känna sig tryggt. Vi delar så mycket av det som är mänskligt men våra förutsättningar ser olika ut.
När livet hemma är svårt
Fyraåriga Clara och hennes sjuåriga syster Riana är två av barnen som finns i förskolan och läxhjälpen på ön Barcelos. Deras pappa kämpar med alkohol- och drogmissbruk. Situationen påverkar hela familjen och har satt djupa spår i barnen. Mamman kämpar för att få vardagen att fungera. Personalen har varit viktig för familjen och de har flera gånger fått hjälpa familjen akut.
En annan flicka är sexåriga Thania, som bor tillsammans med sin mamma och sina syskon i ett enkelt skjul. Även deras familj lever under komplicerade förhållanden. Pappan sitter i fängelse i Salvador, dömd för flera brott. Barnen saknar sin pappa men känner inte till hela bakgrunden till hans frånvaro. Personalen på förskolan har stöttat Thania och hennes mamma i kontakten med fängelset.
Omsorgen om barnen slutar inte när de går hem för dagen. Ibland behöver man också komma nära den verklighet som barnet återvänder till genom hembesök. Mitt i alla utmaningar beskriver personalen ofta att mammorna är närvarande, men att de livsförhållanden de lever i påverkar deras möjligheter att ta hand om sina barn på det sätt de önskar. De mest utsatta familjerna behöver ibland extra stöd i form av matkassar. Det är en hjälp som betyder mycket för en fattig familj.
På förskolan och läxhjälpen får barnen mat, omsorg, uppmuntran och hjälp med skolarbetet. Här finns vuxna som ser dem och uppmärksammar dem när något inte står rätt till. Personalen finns nära både barnen och deras familjer genom samtal, vägledning och bön.
Barnläkare på besök
När barnläkaren dr Daniela nyligen besökte Boipeba fick 60 barn från projektet och några av deras syskon möjlighet att bli undersökta. För några av dem var det första gången i livet som de fick träffa en barnläkare. Fattigdom påverkar många delar av ett barns liv. För att få träffa en läkare i den offentliga sjukvården behöver familjerna ta sig till en stad på fastlandet. För dem som lever på öarna kan en sådan resa vara både svår och kostsam att genomföra. När Båtkliniken besöker öarna finns möjlighet till sjukvård men mellan besöken kan det gå lång tid.
Under några dagar fanns barnläkaren Daniela på plats. Barnen blev undersökta och mammorna fick möjlighet att ställa frågor om sin egen och barnens hälsa. Genom olika kontroller har man upptäckt att flera barn har problem med syn och hörsel, svårigheter som annars riskerar att förbli oupptäckta och som kan påverka barnens möjligheter att lära sig och klara skolan.
Ett av barnen som fått glasögon är Viana, som ni ser på framsidan av brevet. Viana säger: ”Nu kan jag se bättre och det är inte lika suddigt längre. Tack för mina fina glasögon!”
Under dagarna var det även några utbildningstillfällen för personalen, något som uppskattades mycket.

När skolbussen inte kommer till Matapera
Utbildning är en viktig del av vårt arbete. Barn som har svårt att tillgodogöra sig undervisningen i skolan får extra stöd och individuell hjälp vid projektet. Personalen följer barnens utveckling och arbetar samtidigt för att involvera föräldrarna. Ibland finns det hinder som våra medarbetare inte kan påverka.
Föreställ dig att barn från avlägsna byar tar sig till busshållplatsen och väntar på bussen som ska ta dem till skolan. Tiden går, barnen väntar men skolbussen kommer inte.
Detta är verkligheten för flera av barnen från det fattiga området Matapera, som ligger på ön Barcelos. Jag har själv besökt Matapera flera gånger och fattigdomen och utanförskapet här är tydliga. Många familjer bor i enkla lerhus och saknar det mest grundläggande som vatten och avlopp.
Barnen i Matapera är helt beroende av den skoltransport som kommunen ansvarar för men transporten fungerar inte alltid. Bussen kan vara trasig, bränsle kan saknas eller chaufförens lön kan vara försenad, vilket gör att han inte kör förrän lönen har betalats ut. Barnen kan stå länge och vänta för att till slut tvingas vända hem igen. Frukosten som väntade på dem vid projektet får de inte del av och de går hem hungriga. På projektet väntar samtidigt personalen. Undervisningen är förberedd och maten som skulle ha serverats barnen är lagad men några av stolarna står tomma.

Det är lätt för oss att tänka att möjligheten till utbildning handlar om att det finns en skola, lärare och material, men för ett barn som lever i utanförskap och fattigdom kan hindren börja långt innan barnet når fram till klassrummet.
Trots svårigheterna vill vi inte ge upp barnen i Matapera. Vår partner fortsätter att arbeta för att de ska kunna vara en del av verksamheten och få samma möjlighet som andra barn att lära, utvecklas och drömma om framtiden.
Det är också detta vårt arbete handlar om,: att försöka undanröja de hinder som står mellan ett barn och möjligheten till en bättre framtid. En dröm vi bär på är att projektet en dag ska ha en egen mindre buss som kan hämta och lämna barnen, så att deras möjlighet att delta inte ska vara beroende av en skoltransport som alltför ofta uteblir.
Projektledaren Rose Pellegrini skriver:
”Vi avslutar denna period med djup tacksamhet till Gud för varje barn som anförtrotts oss, för allt de fått lära sig, för varje leende och för varje möjlighet vi fått att ta hand om dem och bidra till deras utveckling. Vi tackar alla som är en del av denna resa och som investerar i detta uppdrag. Tillsammans gör ni det möjligt för oss att ge barn omsorg, mat och utbildning men framför allt kärlek och hopp. Tack!”
Vi kan inte förändra hela världen men tillsammans kan vi förändra liv och hjälpa ett barn i taget.
Tack för att du står med oss.
Gud välsigne dig!
Med varma hälsningar
Britt-Marie Ström
Verksamhetsledare