Författare: David Svensson

I fattigdom och utsatthet kämpar de varje dag. Många lever i ett mörker som inte handlar om års-tider utan om en vardag präglad av otrygghet, ensamhet och utnyttjande. För dessa barn är mörkret inte bara något som kommer och går, det finns där hela tiden. Barnen önskar en ljusare tillvaro. Vi ser längtan i deras blickar, i deras vilja att få gå i skolan och i längtan att bara få vara barn.

Projektet Save a Girl startade 2017 efter ett möte med doktor Denis Mukwege här i Sverige. Vi hade varit i Bukavu året innan och mött unga flickor vars blickar bar på erfarenheter som inte någon borde behöva uppleva. På plats fick vi höra barnens berättelser och det var det svårt att ta in. Flickor så unga som tio år levde sina liv dygnet runt på bordeller, i mörker, i smuts, utan skydd, utan trygghet och utan framtid. Det var omöjligt för oss att vända bort blicken. Tillsammans med Panzi Foundation startade vi projektet för att rädda barn från sexhandeln på bordellerna i staden.

Under åtta år har vi drivit Safe House, det är trygga hem dit barn från bordellerna får komma. Här bor flickor som fått hjälp att lämna en vardag av övergrepp. De får vila, äta sig mätta och sova utan rädsla. Steg för steg, får de tillbaka något som varit förlorat, känslan av att vara värdefulla. En husmamma finns alltid nära. Samtal med psykologer hjälper flickorna att bearbeta det de varit med om och så småningom kommer nästa steg, skolgång.

Sedan starten har vi fram till idag bidragit till att 340 barn fått lämna bordellerna. Idag sitter de i klassrum i stället för att leva i utsatthet. De lär sig läsa och skriva men också att drömma igen. De ler och skrattar, de kan sova en hel natt, någon säger sitt namn, kanske för första gången med stolthet. Just nu bor 20 flickor, mellan 10 och 14 år, i våra Safe House. Målet med insatsen är att flickorna ska kunna återvända till sina familjer och fortsätta sin skolgång.

Zayshire berättar:

Mitt namn är Zayshire, jag är tolv år och jag har tio syskon. Förra året skadades min pappa allvarligt och blev sängliggande. Min mamma var gravid och kunde inte arbeta, vi saknade ofta mat. Det kändes som om vi var föräldralösa, trots att båda mina föräldrar levde. För att hjälpa min familj började jag arbeta i Kadumwagruvan. Jag bar vatten till gruvarbetarna, jag skadade mig ofta och utsattes för övergrepp. Det var en mycket svår tid. En dag förändrades allt. Jag var i gruvan och arbetade när jag mötte människor från organisationen LAV. De berättade att de hjälpte flickor som utnyttjades i gruvområdet att komma tillbaka till skolan. Jag erbjöds att få börja skolan igen utan att betala. Jag blev så lycklig! Något ännu mer fantastiskt hände i vår familj, min mamma fick utbildning och stöd att starta ett eget litet företag. Hon säljer nu mjöl och med inkomsten kan hon köpa mat, tvål och andra nödvändigheter till vår familj. Tack för att ni har gett mig och min familj hjälp, vi kommer att få en bättre framtid nu.💛

Bakom varje flicka finns berättelser om smärta men också om läkedom och hopp. Genom våra insatser får vi vara med och tända ljus i det som annars kan kännas som ett oändligt mörker och genom flickornas berättelser förstår vi att de börjat drömma om en ljusare framtid.

För barn vi möter inom vårt hjälparbete är ljuset inte självklart men genom kärlek och omsorg börjar det sakta bryta fram. Ett leende som vågar stanna kvar, en blick som möter en annan, modet att börja prata och möjligheten att få sätta sig i ett klassrum.

Tack vare dig som gåvogivare är detta möjligt.

Utan dig kan vi ingenting göra, tack!

Med varma hälsningar

Britt-Marie Ström
Verksamhetsledare

I miljonstaden Salvador, understöder vi fotbollsprojektet där det just nu är 80 barn inskrivna.

Barnen är mellan 6 och 14 år. Här får de, vid sidan av skolan, spela fotboll och läxhjälp. Utöver att barnen får vara i en trygg och omsorgsfull miljö får de också näringsrik mat, medicinsk vård och tandvård. Det är frivilliga volontärer som bidrar vid sidan av sina ordinarie arbeten.

Inom verksamheten i stort finns det drygt 200 barn inskrivna som deltar i olika aktiviteter. Fotbollsprojektet bedrivs i halvdagspass, barnen deltar i projektets aktiviteter antingen på förmiddagen eller eftermiddagen. De går i den kommunala skolan under den andra delen av dagen.

Barnen i projektet väljs ut i samarbete med socialtjänst, med fokus på att nå de barn som löper störst risk att hamna på gatan och i kriminalitet.

Under hösten genomfördes särskilda aktiviteter med fokus på att stärka relationerna mellan barn och föräldrar. Föräldrarna bjöds in till förskolan och tillsammans med sina barn skapade de fantasifulla alster av återvunnet material. Barnen var både stolta och glada när de visade upp sina verk.

Det var fantastiskt att se hur skratt, lek och kreativitet fyllde rummen, där hela familjer deltog, säger Cintia, projektansvarig på Hoppets Hem.

Fotbollscuper

År 2015 startade vi yrkesutbildningar i byarna Luhwindja och Bideka. Målgruppen är kvinnor som fallit offer för våldtäkter och som fött barn till följd av dessa övergrepp. Kvinnorna får rehabilitering och utbildning i sömnad för att kunna försörja sig själva och sina barn. Samtidigt återfår de sitt värde. Stigmat kring våldtagna kvinnor minskar när bybor och familjer ser att kvinnorna blir fria från skam och kan stå på egna ben. Parallellt med yrkesutbildningarna öppnade vi två förskolor för kvinnornas barn. Arbetet pågår fortfarande och varje år tar vi emot 30 kvinnor och deras barn i verksamheten. För närvarande går 30 barn i förskolorna i Bideka och Luhwindja.

Den 19 november uppmärksammades Women’s Entrepreneurship Day (WED) för att uppmärksamma och stärka kvinnors företagande världen över. Internationella kvinnors entreprenörsdag belystes även inom sömnadsutbildningen. Kvinnorna fick möjlighet att utbyta erfarenheter med tidigare elever som i dag arbetar som sömmerskor. Några driver egna små företag, medan andra arbetar tillsammans i kooperativ. De delade med sig av sina utmaningar och strategier för att övervinna dem. Detta har stärkt kvinnornas självförtroende. En viktig faktor bakom kvinnornas goda resultat är det psykosociala stöd som ges när de antas till utbildningen. Kvinnorna har berättat hur bearbetningen av de trauman de burit på efter övergreppen har hjälpt dem att lätta på bördan.

När rebellgrupper och soldater i början av förra året tog sig in i Luhwindja och Bideka blev många kvinnor mycket rädda. Efteråt kunde de dock vara ett stöd för varandra och bära varandras bördor, tack vare de redskap de fått genom LAV och sömnadsutbildningen.

Två generationer

Samtidigt som kvinnorna får utbildning och rehabilitering vistas deras barn i förskolorna som ligger på samma område. På förskolan får barnen näringsrik mat och hälsokontroller. De barn som är fem år och äldre förbereds för skolstart. De får bekanta sig med det franska språket och med hur det är att sitta i en skolbänk. I december fick de äldsta barnen göra studiebesök på den kommunala skola där de ska börja.

I december hölls avslutning för kvinnorna som fullföljt utbildningen. Anhöriga, samhällsrepresentanter och myndighetspersoner bjöds in. På så sätt stärks kvinnorna ytterligare och det stigma de levt med minskar. De får visa vad de kan och deras röster blir hörda. De har fått sina liv förändrade och är redo att stå på egna ben. Under ceremonin talade man om Dorkas i Bibeln, en kvinna som var högt ansedd i sitt samhälle för sitt arbete. Den berättelsen motiverar kvinnorna att vara noggranna och stolta över sitt hantverk. Överväldigade av känslor uttryckte deltagarna sin tacksamhet genom sång och dans till sina lärare, mentorer, LAV, BarnSamariten och givarna. Inför sina familjer och lokala myndigheter berättade de om sina nyvunna kunskaper och tog emot sina symaskiner med glädje och stor tacksamhet.

Buemwere är 21 år gammal och är en av de unga kvinnor som idag ser ljust på framtiden. Hon skriver:

För kvinnorna i DR Kongo öppnar sig en ny värld när de blir antagna till sömnadskurserna. De möter människor som är villiga att lyssna, människor som hjälper dem att bära deras livsberättelser och så småningom kan lyfta bördorna från deras ryggar, så att de kan stå fria och stolta igen. Ljuset har nått in i deras mörker och de ser fram emot en ny vår.

Våren bär på ett löfte, inte ett löfte om att allt genast blir enkelt, utan om att förändring är på väg. Att det som varit mörkt inte förblir mörkt för alltid. Att det finns en rytm i tillvaron som bär oss vidare, även när vi tvivlar och när mörkret känns påtagligt.

Låt oss stanna upp en stund i det återvändande ljus som våren för med sig. Låt oss påminna oss om att hur lång vintern än kan kännas, så kommer ljuset tillbaka, steg för steg, dag för dag.

Gud välsigne dig, och tack för att du står tillsammans med oss i arbetet att förmedla ljus i mörkret även under 2026. Du är viktig och du behövs!

Med varma hälsningar,

Britt-Marie Ström
Verksamhetsledare