Varje år arrangeras fotbollscuper, ett efterlängtat inslag som fyller barnen med stor glädje och stolthet. Förra året vann en av grupperna hela cupen, något som firades med stor entusiasm av både barn och personal.

En del av insatserna med projektet är att nå barnens familjer. Genom uppföljning av hemförhållanden och återkommande föräldramöten skapas en helhet kring barnet, där både barn och vårdnadshavare får stöd.

Edilene som är projektledare säger:

Effekterna av insatserna blir att barnen inte hamnar på gatan som gatubarn eller dras in i kriminella nätverk. Vi vet även att droganvändning och barnprostitution förebyggs genom insatserna. Återkommande hembesök görs för att dokumentera barnens hemsituation och för att säkerställa att de mest behövande barnen får hjälp, avslutar Edilene.

David är åtta år och deltar i fotbollsskolan på förmiddagen, innan han går till den kommunala skolan på eftermiddagen. Han bor med sin mamma och sina syskon i ett enkelt skjul i slummen. Området präglas av droghandel, rädsla är en del av vardagen. Davids pappa sitter i fängelse efter flera allvarliga brott. I sin vardag har David saknat trygga vuxna men det har förändrats. I fotbollstränaren har han funnit någon att se upp till. En varm och tydlig vuxen som själv vuxit upp i slummen och förstår barnens verklighet.

David säger:

Han är den bästa personen jag känner.

Davids mamma berättar att hon känner stor trygghet när hennes son får vara i projektet.

Han älskar att vara där. Jag vet att det hjälper honom att få en bättre framtid, säger hon.

En av våra medarbetare uttrycker det så här:

Arbetet kan vara utmanande men varje dag vet vi varför vi är här. Vi vill vara trygga förebilder och visa barnen att de är älskade, av oss och av Gud.

Kärlekens Hem i Manacaparu

Under året växte även projektet ”minigården” fram. Nya djur flyttade in på området bakom hemmet och barnen fick möjlighet att plantera grönsaker, ta hand om får och höns. En liten damm med fisk håller dessutom på att anläggas.

Genom arbetet med djur och odling lär sig barnen omsorg, ansvar och respekt för livet på ett naturligt och lustfyllt sätt. De får följa hela processen från sådd till skörd av grönsaker, se, lukta, känna och smaka. På så sätt växer både nyfikenhet och kunskap som stannar kvar i både hjärta och sinne.

Joaquim föddes prematur, hans mamma lever med hiv och i missbruk. Kort efter födseln drabbades han av andningssvårigheter och behövde vårdas på neonatal intensivvårdsavdelning under sin första levnadsmånad. Efter utskrivning togs han emot på Hoppets Klinik. Efter ytterligare en månad försäm-rades hans tillstånd drastiskt då han fick lunginflammation och han fick åter läggas in på sjukhus där han behandlades med syrgas och sondmatning. Efter några veckor kunde Joaquim återvända till kliniken. Hans mamma är inte närvarande och pappans identitet är okänd. I dessa situationer blir klinikens personal avgörande för både vård och närhet.

Under 2025 har BarnSamariten bidragit till att ett solskydd bestående av ett tak har satts upp mellan huvudbyggnaden och mottagningen på kliniken. Det skyddar mot sol och regn. Det blir ett skydd för de barn som man kan ta ut i friska luften. Vi har även bidragit till nya sängkläder, skötbord och andra möbler. Likaså till undersökningsutrustning som behövde bytas ut.

Anna Taranger skriver:

Jag vill uttrycka min djupaste tacksamhet för er tillgivenhet för barnen och det sociala arbetet som grundades av min mamma Mary Taranger 1997. Hoppets Klinik har sedan dess tagit emot tusentals spädbarn och barn under åren, inledningsvis var det barn som var hivpositiva och behovet var stort.

För närvarande ser barnens behov annorlunda ut eftersom det idag finns bromsmediciner mot hiv. Många av barnen på Hoppets Klinik har missbrukande föräldrar, vilket har skadat barnens hälsa. De föds med kraftiga abstinensbesvär och neurologiska sjukdomar. Målet är att barnen ska få den vård de behöver och sedan adopteras eller överlämnas till någon släkting som kan ge dem ett tryggt liv med omsorg och kärlek, men resan dit är ibland lång.

Jag vill skriva denna hälsning till er för att berätta att jag har tagit över ansvaret som direktor för Hoppets Klinik. Jag har gått i pension från mitt vanliga arbete. Jag är stolt och glad över att få bidra med det jag kan. Hoppets Klinik gör ett fantastiskt arbete för så många barn. Detta arbete är också möjligt tack vare teamet på BarnSamariten som tog över kontakten från Sverige för några år sedan och de är ett stort stöd.

Må Gud välsigna er med hälsa och glädje, tack för allt ni är med och bidrar till både på Hoppets Klinik och Hoppets Hem.

/Anna Taranger

Vid våra projekt har julen firats med värme och gemenskap. Våra medarbetare har lagt ner stort engagemang på att skapa minnesvärda stunder för barnen, samtidigt som matpaket delats ut till familjer med stora behov. För många innebär en matkasse under julen en ovärderlig lättnad. I flera projekt fick barnen även ta emot julklappar. Trots det geografiska avståndet oss emellan känns barnen och familjerna ändå nära våra hjärtan tack vare våra medarbetare som regelbundet skriver till oss om vad som händer. Det har delats ut filtar, höns, getter, symaskiner med mera och julens budskap har förmedlats i våra projekt.
Vid hembesök och gemensamma firanden har människor fått höra att de är sedda, älskade och inte ensamma, att det finns hopp, även när livet inte blivit som man önskat. Det är ett budskap som angår oss alla, oavsett livssituation.
Mycket händer vid våra projekt under ett verksamhetsår och i våra nyhetsbrev som vi skickar varje månad får ni glimtar från våra insatser. Nedan delar jag med mig av några korta vittnesbörd från året som gått.

Stacy, föddes under året i en by i Kenya. Till en början verkade allt gå bra men två dagar efter förlossningen drabbades mamman av svåra komplikationer och hon avled. Stacy blev föräldralös och fick komma till Rangala Baby Home. För ett par månader sedan insjuknade hon i malaria och lunginflammation. Tack vare god vård har hon återhämtat sig. Hon är nu i en trygg och omsorgsfull miljö och vi ser fram emot att följa henne framöver. Hon är en av många föräldralösa barn som fått hjälp under året som gått.

Atiowa, kommer från en by i DR Kongo. Hon blev föräldralös vid fyra års ålder och som artonåring tillfångatogs hon av rebeller. Hon födde en son som senare avled och har under lång tid lidit svårt. Atiowa är en av de kvinnor som under året har fått hönor som stöd till sin försörjning. Hon uttrycker en djup tacksamhet över att någon har tänkt på henne. Hjälpen har gett henne livsgnistan tillbaka.

Tsedey, bor i Etiopien. Som så många andra blev hon tidigt föräldralös men fick hjälp av människor i byn hon lever. Hon började som elev i en av våra byskolor och har idag kommit så långt att hon studerar på universitet med hjälp av skolstöd. Hon är en lovande elev. För henne ser framtiden idag mycket ljus ut.

Francine bor i en by i DR Kongo. Hon har fått sömnadsutbildning genom LAV och driver idag en egen syateljé. Hon arbetar tillsammans med två andra sömmerskor som också kommer från sömnadsutbildningen som riktar sig till våldtagna unga kvinnor med barn. Furaha, Francine och Mwanini är idag stolta över den kunskap de fått med sig. Symaskinerna de fick efter kursen har förändrat deras liv, säger de.

Josadaque, är del av ett större team som arbetar med att hjälpa det fattiga fiskefolket på öar i Bra-silien. Han minns hur de i början, med hjälp av mycket små båtar, fraktade mat till den fattiga öbefolkningen längs flodbankarna i samband med julen. När matkassarna lämnades tog både män och kvinnor emot hjälpen med tårar i ögonen. En man som han minns särskilt väl berättade att det enda som fanns att äta var det han själv lyckats fånga, två små fiskar och barna-skaran var stor. Vid ett annat tillfälle kom en kvinna med sin mycket sjuka dotter i sin famn. Hon fick akut föras till fastlandet för vård. Tack vare hjälpen kunde hennes liv räddas. På bryggorna och längs flodkanterna i Amazonas väntar bosättare och öbor på att hjälp ska komma.

Ett nytt år har tagit sin början. Många går in i det nya året med olika löften, samtidigt som världen präglas av ihållande fattigdom, klimat- och humanitära kriser.
Organisationer som Diakonia varnar för att stödet till sköra länder monteras ned. Sveriges biståndsbudget har minskats och enprocentsåtagandet övergetts, en överenskommelse som Sverige har stått bakom i över 50 år och som innebär att en hundradel av våra inkomster avsätts till människor som lever i fattigdom och förtryck. Som medborgare i ett av världens rikaste länder står vi inför en prövning när det gäller vårt ansvar att bidra till människor som behöver hjälp för sin överlevnad och utveckling.
Låginkomstländer som Etiopien och DR Kongo finns med på den svenska regeringens lista över de sju låginkomstländer som kommer att få stöd 2026. Dessa är sköra konfliktstater. Bland de fyra medelinkomstländer som kommer få stöd finns bland annat Zambia och Kenya med.
Enligt Forum Civ har biståndet till Afrika minskat med 59 procent mellan 2022 och 2026, ett resultat av flera års nedskärningar som drabbar denna kontinent som trots sin fattigdom och konfliktdrabbade situation ofta hamnar i skymundan. BarnSamariten arbetar sedan många år i ovan nämnda afrikanska länder.

365 dagar ligger framför oss. Vad året kommer att innebära vet vi inte men inför ett nytt år är det ett bra tillfälle att be för vår värld men även tacka för allt gott som har gjorts.
Vårt hjälparbete vilar på både tro och ansvar. Insatserna bygger på kunskap, erfarenhet och nära samarbete med lokala organisationer och kyrkor.
Genom långsiktiga och hållbara lösningar ser vi hur liv kan förändras, när barn får gå i skolan, när familjer får möjlighet till försörjning och när kvinnor och flickor stärks i sin värdighet och framtidstro.
För några av världens mest utsatta klingar nyårsklockorna dyster men för väldigt många har den mollstämda klangen kunnat vändas till dur och drömmen om en bättre morgondag har väckts till liv.

Moder Teresa blev känd för sitt livslånga arbete bland fattiga och utsatta i Indien. Hon kallade sina medarbetare för barmhärtighetens missionärer.
Barmhärtighet handlar om att se varandra med medkänsla, att handla i kärlek och att låta empatin ta form i konkret handling, en osjälvisk kärlek. Vårt mål är att barmhärtighet ska prägla vårt arbete vid våra projekt runt om i världen. Tillsammans får vi fortsätta att tjäna i barmhärtighet också under året som ligger framför.
Avslutningsvis vill vi rikta ett varmt tack för att du står med oss. Gud välsigne dig ❤️